Undrar om man någonsin skulle klarat av det...
Har suttit på facebook en hel del de senaste dagarna, blir ju lätt så när barnen sysselsätter sig på sitt håll & man får lite egentid... Det slår mig oxå hur mycket onödig tid som rinner iväg när man sitter här. Nu har jag städat barnens rum, gjort lite nytta & Fanny hon vilar... Vi tog en dusch i morse & sen gick vi en runda med Inez. Mysigt, men nej, jag är glad jag valde kanin, så jag slipper asa mig ut ett par gånger om dagen för & rasta en hund! Inte för att det inte är skönt att komma ut, men projektet med att man har små barn som ska hänga med mamma! :-) Fanny gick duktigt med Inez så hon fick gjort sina behov...
Jag & Fanny slocknade på soffan igår kväll, Filippa åkte till bästisen My för att övernatta där. Vi tog en sväng till Ekeröd oxå för & städa/tvätta bilen men det var för kallt. Frida pratade om just motorcyklar & hur snabbt det kan hända när det dyker upp något framför som kan kosta en människas liv inom några sekunder... Och det är ju verkligen så, och just det jag skulle komma till när jag inledde bloggen med att jag suttit på Facebook. Man har läst om Tobias som kört ihjäl sig, eller som blev ihjälkörd, så jäkla tragiskt, orättvist, det finns inga ord. Vet inte varför men jag har blivit så berörd av det. Har sett honom ett par gånger när man varit i Sjöbo, och han har umgåtts i min brors kretsar, ung & snygg, glad för livet, många vänner runtomkring, på några sekunder försvann han ur deras liv, så visst finns det alltid minnen men vad gör dom när man aldrig kan krama eller höra den människans röst eller skratt... Jag undra om jag någonsin skulle klara leva utan mina barn, om något hänt... Man ska inte tänka så, nej, men ingen är odödlig.. Och visst slår tanken en när man råkar ut för något, kanske skulle man själv inte funnits för dom...
Min dröm är ju faktiskt just att bli klar med MC kortet, en underbar frihet att få köra snabbt & se naturen susa förbi.. Som han säkert gjort denna dagen.. Ända tills det hände... Jag ska visst ha motorcykel någon gång, och med starkt ego litar jag på mig själv när det gäller trafiken, men jag litar inte på någon annan... För man ser vad folk gör när dom kör, skriver mess, ringer, snackar med människorna, plockar grejer till sina barn som dom kastat på golvet osv. Eller sitter dom bara & kör men är allmänt idiotiska & inte kan behärska situationen. Gasar på, gör korkade omkörningar osv. Blir så jävla förbannad, för då händer sånt här, människor omkommer... Just vägen mellan Hörby & Kristianstad är hemsk, dels är där många svängar, backar, dålig sikt där det ändå finns dubbel filer så folk kör om hur som helst, ja just det. Då händer sånt här... Man utsätter andra människor, så många gånger jag varit med om dårar som kör 2 meter bakom min bil, det stör mig så förbannat mycket, jag har mina barn med mig, så ligger dom där & trycker, tror att vägen dit dom ska blir kortare om dom kör nära... Jag är oxå en fartälskare, tycker det är skit härligt när det går fort, motorcykel eller bil, men har jag mina barn med kör jag som en ängel, inga onödiga grejer, kan visst vara så korkad att jag svarar på ett mess, men jag tittar inte ens när jag skriver, det spelar ingen roll, man ska inte göra det. Det är fel... Kör jag på motorvägen själv kan jag visst hålla 130 istället för 110, men va spelar det för roll, händer det något så hinner jag inte hantera situationen i någon hastighet! Däremot om man håller 70 utanför en skola där det egentligen är 30 så är det en annan sak, man hinner reagera mycket i 30 km, men 70 är genast svårare.. Aja nog om det, kände bara sånt hat mot idiotiska bilförare... Man får ju lära sig var farorna finns, och tänka ett steg längre innan man kör om.... Jag hoppas Tobias får det bra dit han kommer, och att tiden läker alla sår.. Tråkigt det som hänt:(
Så fort min lilla Bubblis vaknat ska vi dra oss till lekplatsen, sen har vi inget planerat. Tror Filippa skulle komma hem under dagen & ha med sig kompisen My!
Sjukdomarna har försvunnit och förhoppningsvis ska vi få njuta av våra sista semester dagar! Ser absolut inte fram emot att börja jobba, med tanke på allt regn & rusk så känner jag mig inte utvilad, jag behöver många veckors sol & bad för att känna mig trött på ledigheten.. Men nu skulle man lätt kunna ha 3 veckor till, om det garanterat var sol...
Men faktiskt det ska bli härligt att träffa alla arbetskamrater & barn på skolan! Vet ju att en av mina favorit arbetskamrater har gått över på en annan skola & det känns ju tråkigt! Så träffar man inte henne mer. Men det ska bli kul med ett nytt läsår & nya arbetsuppgifter! :-)
Hoppas ni får en härlig helg alla! KÄRLEK TILL ER ALLA <3
Kommentarer
Trackback
